Mitt liv som Tjoffsen. December 2012.

Lördag, 29 december. Idag har jag upplevt en av de mest spännande dagarna i mitt liv. Jag, husse och matte åkte den roliga bilen till Nicke och Vivi som bor på Möcklö, cirka tjugo minuter från där jag bor. Möcklö är rena rama landet om ni frågar mig. Nicke och Vivi är också husse och matte, inte till en hund, utan till tre hundar. Plus att de passade en hund vars matte och husse var på Kuba. Sammanlagt fyra väldigt lydiga - och jättesnälla - hundar: tre jaktlabradorer (Moltas, Assar & Sally) och en springer spaniel (Sigge). Lite fundersam var jag till en början, det är bara att erkänna, det var ju ändå fyra stora hundar. Men efter en liten stunds nosande och hälsande kändes det som att jag hade känt dem hela livet. Extra plus för att deras husse och matte var så trevliga, för att inte tala om deras mysiga barnbarn. Det verkar som att jag gillar barn jättemycket. Kul tycker jag! På bilden ser ni från vänster till höger: Assar, jag (vem annars), Sigge (som tittar ner) och Moltas (Sally låg inne i sin säng och vilade när bilden togs).

Sigge, matte och jag. Det var sååå kul att träffa så många hundar på samma gång. Efter en stund utomhus gick vi in i värmen. Människorna fikade och jag undersökte huset, och gick på nosrunda. När vi kom hem ringde Nicke och frågade om vi ville komma till dem på nyårsafton, och till min stora glädje tackade matte och husse ja. Vi ska sova över där. Oj, vad spännande!

Fredag, 28 december. För en stund sedan försökte husse vara rolig och gömma pirayagrisen under sin fleece. Antagligen hoppades han på uppmärksamhet. Men där fick han tji. Jag kollade på "Mitt liv som hund", och njöt av varje stund. Herregud, husse vet ingenting om kultur.

Torsdag, 27 december. Vädret är inte alls roligt längre, vare sig för valpar eller människor. Men ut måste man ju gå ändå. Igår gick vi en liten runda ner till vattnet. Sedan fick jag följa med när husse matade fåglarna. Hur kul jag tyckte att det var kanske syns på bilden. Matte ser också väldigt road ut.

Efter den jätteskojiga (nooot!) fågelmatningen gick vi hem och vilade. Helt plötsligt ringde det på dörren. Det var husses storasytser Marie som kom på oväntat besök. Hon bor i Göteborg och har ett stort hus på Malö i Bohuslän. Jag blev inbjuden dit. Fast det får vänta tills jag blir lite äldre. Senare på kvällen var jag bortbjuden på middag. Det var jättetrevligt att träffa några av husse och mattes släktingar. Till middag fick jag samma torrfoder som hemma. Ingen fest här inte. Men jag fick ett mumsigt tuggben så jag var glad ändå.

Idag torsdag har jag - bortsett från sådant jag gör varje dag - fått min klor klippta och bitit i snabeldraken med gott resultat.

Tisdag, 25 december. Igår skrev jag ingenting. Jag hann helt enkelt inte med, och inte hinner jag skriva så mycket i dag heller. Jag har varit hos min nya matte och husse en dryg vecka, och om den tiden hade jag tänkt berätta. Men att vara valp tar mer tid än ni kan ana, så jag sparar det till ett annat tillfälle. Här kommer några bilder i alla fall. På bilden ovan ser ni hur duktig jag var när jag på julaftons morgon var tvungen att väga mig. Varken matte eller husse vägde sig. Lite orättvisst tycker jag. (Ser ni sälen Sture till vänster? Den hade husse som kudde när han sov på golvet i morse. Tokigt va! )

På julaftons eftermiddag åkte vi med den skojiga bilen till husses lillebror Hans. Samma namn som min favoritleksak har. Bara en sån sak. Hos familjen Eklundh fanns en spännande julgran, och massor med skojiga julklpappar. Ingen var till mig, så jag busade bara med dem.

Det tog på krafterna att vara hos familjen Eklundh. Allt var nytt för mig, och spännande. När jag kom hem sov jag jättelänge. När jag vaknade hade matte och husse ätit julmat (det torftigaste julbord de sett hörde jag dem säga). Strax därpå fick jag en julklapp som min pappa Figo skickat med matte och husse. Det var första gången jag öppnade ett inslaget paket. Hur kul som helst, och jag kan mycket väl tänka mig att göra om det! Bara ett litet tips till alla mina läsare.

Att öppna paketet var som sagt hur skojigt som helst. Men ingenting mot den glädje jag kände när jag såg vad som fanns i paketet: en liten nallebjörn! Bita! Bita! Bita! Matte och husse mumlade något om att det var det sötaste gosedjur de någonsin sett, och - nu citerar jag: "ska vi inte behålla den söta lilla björnen och ge Tjoffsen ett annat gosedjur". Sorry, men det var lite to late. Tack snälla pappa Figo för världens bästa julklapp! (Du kommer väl ihåg mig nästa år också?) Senare på kvällen, när björnen gått och lagt sig, fick jag ett godiskycklingben. Jag smakade på ett sådant när vi gjorde den apjobbiga bilresan ner till Karlskrona för en dryg vecka sedan. Då tyckte jag att det var gott. Igår smakade det inte gott - det smakade himmelskt gott, och jag blev - och nu citerar jag igen: "alldeles skogstokig". Mumsfillibabba! Sedan somnade jag, och sov nästan hela natten. Gissa vilka som gladdes av det?

Sista bilden är också från igår. Det är min älskade igloo ni ser på bilden. Om ni visste hur roligt jag har haft med den. Att det kan vara så himla kul att springa runt, och springa in i den, är något ni tvåbentningar aldrig kommer begripa. Tyvärr. Idag var igloon försvunnen. Det attans regnet, och alla tråkiga plusgrader, hade gjort slut på den. Nu ska jag leka med pappas julklapp. Tack för idag. Glömde en sak:. jag har upptäckt att sjögräs är godare än godis.

Söndag, 23 december. Idag har vi bara varit och lekt vid min skojiga igloo som finns utanför huset. Ingen Povel idag med andra ord. Men husse träffade Povel, och han luktade jättemycket på honom. (Povel luktade på husse, inte tvärtom, kanske jag ska påpeka). Det var mina dofter. Han saknar mig redan! Jag har mest tagit det lugnt idag, sovit mycket, och lekt mycket. Lite pirayande hann jag också med. Fattas bara annat. Jag har suttit i soffan också. Där fick jag inte vara de första dagarna, men det tar jag igen nu. Det är jättemysigt att gosa i den röda julfilten. Matte tog fram en bok som heter Kontaktkontraktet. En bok om människans sampel med hunden.

Den var lika tråkig som det där teveprogrammet jag såg i datorn för några dagar sedan. Men den var rolig att bita i. Alltid något.

Lördag, 22 december. Idag var en stor dag för mig. Jag skulle för första gången träffa en annan hund sedan jag sa på återseende till mina tretton syskon, min mamma, min extramamma, och de andra två stora hundarna som bodde där jag bodde tidigare. Jag visste att det var en stor hund jag skulle träffa, så jag tuffade till mig extra mycket, som ni ser på bilden. Hunden jag skulle träffa heter Povel, och är världens finaste och snällaste Berner Sennen. Matte och husse känner honom mycket väl, de träffas nästan varje dag, och har så gjort i flera år. De vill att vi två ska bli kompisar, och jag tycker redan om honom, och han mig. Det bådar gott inför framtiden. :-) Povels matte Karin var också en trevlig bekantskap. Hon har följt mitt valpliv på internet ända sedan jag föddes. Det kändes nästan som om vi redan kände varandra.

Först träffades vi när jag var i mattes famn. Povel var jättefin, och väldigt nyfiken på vem jag var.

Sedan gick Karin, Povel och husse och matade fåglarna. Jag och matte stannade kvar och lekte i snön. Jag älskar verkligen snö! Efter en liten stund kom de tillbaka, och då hade jag koppel på mig och gick på marken. Då fick vi möta varandra på riktigt - nos mot nos. Povel var jättesnäll, och jag känner redan att jag har fått en kompis för livet! Vov!

Igår kväll plockade husse och matte fram en liten sak som kallas laptop. Det var något teveprogramm som vi skulle titta på. Tråkigt tyckte jag. Visserligen handlade det om mat, men från Kina. Jag gillar inte asiatisk mat, så jag la mig på golvet och sov i stället.

Fredag, 21 december. Idag har det snöat galet mycket. Jag älskar snö! Här kommer några bilder från mina snörace. (Inomhusbilder finns längre ner).

Nyvaken. Jag brukar vänta några minuter innan jag börjar bita i allt och alla. Lite söt vill man ju vara också.

Tvåbentningarna jag bor hos har gett mig ett nytt bit-objekt. Det är en rosa tingest som bara kommer fram när jag är riktigt bitsugen har jag lagt märke till. Vilka tänder jag har, har jag också lagt märke till - och rosasaken har noterat samma sak.

Efter lite bitande blir jag lugn - och oemotsåndligt söt.

Idag ploppade det fram en ny skojig sak ur väggen. Lite tveksam var jag till en början, men det gick snart över.

Torsdag, 20 december. Idag har jag varit vid havet för första gången. Där fanns inget vatten, bara is, och en skojig pinne som jag självklart bet sönder.